Snart går jag där vid bäcken
porlande mörk och grå
Där morfar såg mig leka
nu han vakar som ett rå

Han ser i mina drömmar mig
hans barnbarns vuxna händer
Som förr satt med vid nattens tal
framför brasans sista bränder

Han är mig nära vart jag går
i alla mina minnen
Hans bild finns i mitt sinne
jag hör hans röst i vinden

Jag längtar dit till bäck och gran
till slänt och liljor unga
Jag växte upp och lekte där
i morfars stövlar tunga

Snart går jag där vid bäcken
och går till kyrkogården
Där är jag nära dig igen
och lägger ros på vården