Egen lyckas smed

Ångest är som skrapsår på skelettet,
fan så dåligt man mår.
Man är sin egen lyckas smed,
synd bara att man smider så illa
Advertisements

August 10

They cannot relate to
this flesh
eating itself away like bacteria
A foreign settler a pioneer
doomed to strangle the eastern wind
the hurricane of autumn
Crows scream in the backyard
the cats know
and the raindrops fall like rocks
In the four walls of marriage
the curse ricochets like a stray bullet
hollow like her brain
One step leads to the next
in the hallway of malevolence
and so it all withers
I go to sleep in Little Havanna
my mind walks the thulean forests
in my REM-sleep
I awake an ancient skald
I went to bed a simple man
I close my eyes in exile and seek within
They eat their lizards with greed
clouds are thick as vomit and English smog
I am back in Raskolnikov mode
They argue matter in their grinding wheels
I haven’t been home for a thousand days
let us travel with Doctor Lidenbrock
One step leads to the next
the snowfall preceeds the avalanche
prepare for cold.

The last days

I have sold my pistol
and bought a rifle
let the grass grow in the backyard for too long
put a gas can in the shed
and fixed the fence
rubbed my work boots in with grease
stacked some barb wire rolls
behind the pig’s shed
and ran some sprints
and ordered ammo.

Vänskap

Tjack och starköl
i en enrummare i Luthagen
Adidashoodie som en folkdräkt
från andra sidan stan
morakniv i byxlinningen
vänner över socialklassgränserna
bjuder på malda tabletter
medan vi samtalar om mellanstadiet
och vad vi ska bli när vi blivit rena.

Mässfall

Det springer likhundar runt alla mina relationer
medan veckorna rusar förbi mig som döda vänner i svettiga drömmar
jag vaknar om nätterna av att jag gråter
sover på sömntabletter med pistol bredvid sängen
jag duschar kallt men kan aldrig tvätta själen
i min hjärna brinner redan det tredje världskriget
där fred bara kan mäklas med blod och ett kors
i den enslighet som uppstår när man knarkar tabletter ensam på en tisdag
där familj är ett bevis på att vatten rinner bättre än blod
i skuggsidan av en tonårstid på en tågperrong utan räls
jag frågar hejvilt men ingen vill svara
på vart man ska gå när man tillryggalagt livet
i en sjukhussal i Falun
jag ser hur min fars dikter i min barndom
ryker i en askkopp
vi är ångestens paktbröder
som mässfall varje söndag
på en bruksort ingen minns.