Vi är alla akademiker
Överflödiga i utbildningsinflationen
Höga på överdoserade egotrippar
Utan personligheter eller orginella intressen
Ett folk av vitkalkade gravar
—
Jag dämpar min träningsnarkomani
Med bänkpress
Och ber för döda vänners mödrar
Medan folk hävdar sig på facebook
Som ekon i ihåliga statyer
De jagar uppmärksamhet att slå i sig i armarna
Som statuskanyler
—
Min far bor i höghusen
Vi har inte setts på femton år
Förutom i det ständiga hat
Vi delar som vi delar genetiken
Han fick fick ett barn
Jag fick två
Han skrev dikter
Jag skriver bättre
Psykiatri
Narkissos svarar
(En dikt den unge mannen skrev ner åt mig då vi sågs på en kopp kaffe för att diskutera allas vår envisa misär.)
Ångest var det första ord han kunde säga
Hans tonår
var en sju år lång panikattack
där spegelbilden kvävdes inför honom
som en kattunge under vatten
Som ung var han medlem
i tre olika sekter
tre olika ramverk av färdig identitet
Fast han alltid innerst inne
tillbad kvinnorna
Hans hjärna har blivit evigt urtvättad
av indoktrinering
Han förnekar sin ptsd
tills den dräper honom
Han är högpresterande men full av självförakt
som allmänpsykiatrins bäst bevarade hemlighet
Alla hans vänner klippte banden
Det enda som nu brinner i hans hjärta
är en släktfejd
NordicWords 