About the pretend poets

The poets are as dull as tuesday afternoons


they write in rhyme about mundane crap


their clichés fall to the ground like teargas grenades against Palestinian children


super boring to read


their whole lives have been awesome


they have never died in an overdose or lived under death threats


their publications are as predictable as the clothes worn by the literary critics


they have never robbed in the ghetto


they have never written poetry in jail


they have never laid handcuffed on cold asphalt at 3 am


they are wealthy plastic revolutionaries


they have never authored poems on the back


of receipts from the liquor store

Endast genom Guds försyn

Jesus är kärlek

vi är allt ont i världen

vår rättfärdighet är som smutsiga trasor

vår fattigdom bister som änkesorg


träkorset hänger över frukostbordet

som vi hängde på NA-möten

innan hälften av oss dog

och resten la rosor på gravar


min fru väntar mitt andra barn

Herren upprättar och välsignar

jag stjäl inte länge någonting

förutom lånad tid

Om låtsaspoeterna

poeterna är trista som tisdagseftermiddagar


de skriver på rim om vardagligt skit


deras klichéer faller till marken som tårgasgranater mot palestinska barn


svintråkig läsning


hela deras liv har varit toppen 


de har aldrig dött i överdos eller levt med dödshot


diktsamlingarna lika förutsägbara som litteraturskribenternas kläder


de har aldrig rånat i ghettot 


de har aldrig skrivit poesi i arresten


de har aldrig legat bojade på kall asfalt klockan 3 på natten


de är välbärgade plastrevolutionärer


de har aldrig diktat på baksidan

av kvitton från systembolaget

Jag skriver

Jag skriver svensk poesi som ingen läser

hetsiga skaldeförsök för arga nationalister

i ett internetlandskap med synliga köldskador

det är inte fy skam


Sedan barnaår har jag författat

skrivit på lappar och block och dator

hela min ungdom är ett redigeringsarbete och ett rus


Svart kaffe blev morgonrader 2004 

cannabis och sunköl blev raptexter 2006

lithium och samtalsterapi blev poesi på fri vers 2009

och bön med tillhörande ångest blev prosapoesi 2013


Att skriva är inte ett yrke utan ett måste

en helt onödig nödvändighet

en ventil för den undermedvetna människan

den skrikande arketypens sista rop på hjälp



Ordet är utelämnade som karga fjäll för småfåglar 

men det rensar och läker

ventilerar och bygger upp det som brustit

det som malts under kvarnstenens gång mellan vagga och grav


Så jag skriver fast ingen läser

eftersom den kreativa processen till sitt väsen är teologisk

som ett vykort från bunkern

som morsekod från en svulten själ till universum

Evening note

I work from 5 am to 7.30 pm

drink some bottled water in my idling Honda

in the backyard by the goat corral

where the darkness spars with garage floodlights

and the raccoons and rats alike await my departure to begin their allstock feed supper

while I change the bandage on a donkey’s sore

under the light of the Odin’s wagon asterism

that lit the way for a thousand of my forebearers 

as they struggled alone through the frosty nights

in the woods of the Forest Finns

where the last ancestor has been buried already

in our coffin of steel