Someone should have asked Pharoh to bomb every hospital in Amman in 1957
And leave a blank line for the future
Because of empty words and eugenic trespasses
And age-old fictional alter egos
That study their hashemite scalds and narrators
Around bedouin campfires
Amidst the dancing smell of fire-brewed coffee from the dallah-pot
Loveless entities like djinns in the Negev
While the Levant cries for her grandchildren
As the lion for it’s whelps
Greater than the kingdoms of the world
Is this forest where I spent my days
Weather in snow or on summerlit trail
With woodpecker trees and greeting pine branches
In the presence of wildlife and solitude
My childhood hid within this realm
On ancestral grounds of ancient valleys
With brown bear tracks and muddy lakes
I fished for pike and loved the breeze
Blown through the nostrils of creek and bark
And mountain walls with old mine holes
Filled with rain and mallard ducklings
The squirrel and the beaver damn
I stand frozen like an old birch tree
And observe the lonely lumberjack beast
Gnawing lumber in the dusk of midsummer
Greater than the world it is
This landscape where you could get lost
A hundred years and never find
Your way out of eternity
Oss alkoholister emellan
rinner inget blod
flyter bara minnen
från fester och tabletter
kvinnor med beroendepersonligheter
klotterskadegörelse i tonår
varm choklad från livets ord på stora torget
gråa höghus och hashbitar på vinterkvällar
som aldrig tog slut
precis som den ångest
vi aldrig lyckades bortdosera
med skrivna texter, antabus, eller starksprit
I Sverige har vi åsiktsfrihet
så länge du håller käften
annars kommer åsiktspolisen
och så har vi tryckfrihet
så länge du låter dig censureras
av jämställdhetsmyndigheten
Vi ju är världens mest jämställda och lyckliga folk
det säger propagandaministeriet
fast vi tar mer antidepressiv medicin än någon annanstans i världen
Sverige ligger i framkant rent statistiskt
när det gäller självmord och våldtäkter
I Sverige vet vi att vi vet bäst
fast inga andra vet vilka vi är.
Snart går jag där vid bäcken
porlande mörk och grå
Där morfar såg mig leka
nu han vakar som ett rå
Han ser i mina drömmar mig
hans barnbarns vuxna händer
Som förr satt med vid nattens tal
framför brasans sista bränder
Han är mig nära vart jag går
i alla mina minnen
Hans bild finns i mitt sinne
jag hör hans röst i vinden
Jag längtar dit till bäck och gran
till slänt och liljor unga
Jag växte upp och lekte där
i morfars stövlar tunga
Snart går jag där vid bäcken
och går till kyrkogården
Där är jag nära dig igen
och lägger ros på vården
When the northern wind destroys
The castle of leafs and twigs
Built on the residue of bones of the ones
That stomped this soil in times past
With frozen feet in wolf winters
In heed of the same honorable slayer
Of blizzard nights as these
The words spoken by your treachery will fail
Will fade into the winter air like smokeless breath
And the light poles along the road to the big square
Will hold the snares that strangles the thoughts
Of the traitors that sold the thousand year old monarchy
For church silver and pats on their backs
Life lonely like lilies on coffin
Eternal evening ends with ease
Chosen children crying softly
Jehovah sunset sets with peace
The written word is all I have
If I had anything else I would give it to you
Although this desert is cold during nights
-then i take off the chameleon skin and talk to the planets-
Still the ether burns in the daytime
Like wild geeze in airplane engines
Like how sanity of exile
Whispers away as conscience
Of adulterous eyes
And the weariness of being exhausts me
And how would I know how to deal with that?
Since my psychologist retired on the third visit
And left me hanging like lynched ideals from imaginary trees of life
Worn out as beggar shoes I reside in these sand storms
Feeding of the cactuses like camels in Arabia
Then I scribble subjective universal truth on worthless papyrus pieces
Found in some back alley monastary of heretical desert fathers
And leave it for the sheep to digest
Or to ignore like thorns and thickets
In the pastures of their mind’s oasis
As my mind is all over the place
It is wandering like driftwood on the oceans
I am not yet domesticated
But the universe rocks us to sleep in the cradle of societies
We get spun together by merchant plots behind the set
Only to jog in our hamster wheels of misfortune
And revel in melancholy as do as Nordic folks and speak mundanely about the weather
Yet you don’t have to surrender
To the passing of time
And let the desert heat make you weak and disillusioned
So that you wander off for forty years
Awaiting unrepentant death of your murmering flesh
Just lift your eyes and elevate your trail
And I will write you the map to your ports by the ocean
Past the prisons of Gaza
Where we can all drink of the saltwater
And become the light of the world
Once and for all
Eighty eight years of class struggle
in the culverts of the proletary
a bookshelf that testifies
about labour ideals from the forest
with horse and buggy and potato cellar
where winters were as hard as the ore
that grandpa spent a lifetime blowing up
while you baked cinnamon rolls for the children
that have now grasped the bridle reins
of future generations
like bark boats down the creek
Den skönlitterära redaktionen har slaktat mig igen
som en julgris eller uppenbarelselammet
via ett epost skrivet av praktikanten från konstfack
ett standardsvar för att understryka min odugliglighet
undanskuffad som en ovärdig aspirant
av människor som aldrig ens diktat
människor utan litterär kompetens
avkragad som en horpräst inför skarprättaren
medan förläggarna massproducerar sin pk-kvotering
och har mage så fet att kalla det litteratur
Strindberg skulle åtala hela flocken för helgerån
när författare skapas ur högskolornas svarvar
istället för ur livserfarenhet
NordicWords 